Definitioner och sammanfattningar

Eldsjäl (substantiv): En person som brinner väldigt mycket för något - en aktivitet, förening, samhällsfråga eller liknande - men som har stora brister i sin förmåga att uttrycka exakt vad det är han/hon brinner för utan att använda hela ordförrådet och överstiga samtliga existerande tidsbegränsningar.

Har haft långa samtal med eldsjälar de senaste dagarna, och även om jag förstår vad de brinner för och vad de vill säga så önskar jag att de hade kunnat säg det på ett kortare och mer koncist sätt. Men å andra sidan är det väl precis det som är min uppgift - att sålla fram essensen ur en fyrtio minuter lång konversation och få ihop den på så få meningar som möjligt.

Huvva.
Men men, nu ska eder höstlovsreporter bort till muséet. Tydligen har de medeltidstema med utklädningskläder, dubbande och annat roligt. Känns som om det passar mig perfekt. Nästan tur att innerstadsföreningen var oanträffbar!

Fotovecka 1 - Tema Höst

Alla bilder: Hedda Berander

Idrott är på lekfullt allvar

Det gälla ljudet av gummisulor mot plastgolv skär genom musiken. En Queen-låt dunkar i högtalarna samtidigt som spelet stannar upp i en knapp sekund. Sedan är det igång igen – en snabb förflyttning, bollen som precis nuddar fingrarna på planens längsta spelare, ändrar riktning och hamnar rakt i famnen på tjejen bredvid.

Hon ser ut att knappt ha hunnit tänka innan bollen är i luften. Allas blickar vänds uppåt och sakta, sakta vinglar bollen ner i metallringen.

Tre par händer sträcks mot taket, tre ögonpar som blickar ner i golvet.

”Don't stop me now, I'm having such a good time, I'm having a ball”. Freddie Mercury i sin himmel sätter ord på det som pågår i den bortre halvan av den gamla gympasalen. Allas ögon skriker fokus och de enda ord som hörs är korta stavelser. ”Hit”, ”fa-an”, ”Jess”, ”snyggt”.

Spelarna flyttar fram och tillbaka, de rör sig snabbt under korgen. Men det är inte på liv och död, man ser på dem att de har roligt.

Det är bara inte läge att stoppa dem just nu.

Hedda Berander

JL1

"Snällheten är vår genetiska norm"

Människorasen överlevde genom samarbete och kommunikation. Detta sade journalisten Lasse Berg som skrivit flera böcker om människans ursprung och utveckling. I måndags föreläste han på Ljungskile Folkhögskola.

Temat var När människan bytte tillvaro, och utifrån sina böcker och resor pratade Lasse Berg om vårt ursprung och hur forskningen på sistone börjat ändra uppfattning om varför människan gör som hon gör.

Alla människor som lever på jorden idag härstammar från ett fåtal individer som utvandrade från Afrika för ungefär 60 000 år sedan. Genom att studera bushmän i Kalahariöknen och arkeologiska fynd har synen på människans överlevnads-förmåga börjat ändras. Tillexempel är vi inte gjorda för att leva i en hierarki.

– Människan har en inbyggd motvilja mot chefer. De urtida människorna hade inga direkta ledare utan levde i små grupper på omkring 30 personer där alla hjälpte till med allt, sade Lasse Berg.

Att de samlade mat var för sig och sedan kom tillbaka till gruppen, där alla delade allt är nästintill unikt för människan. Det är bara vi, och en liten art av fladdermus som betett sig så. Enligt Lasse Berg beror detta delvis på dopamin, ett ämne i hjärnan som gör oss lyckliga.

– När vi gör någon glad får vi en dopaminkick som i sin tur gör oss lyckliga. Därför ville urtidsmänniskorna bidra till gruppen på samma sätt som människan idag vill känna samhörighet.

Minst lika viktigt för överlevnad genom samarbete var förmågan att skämmas. Lasse Berg sade att skamkänslan i kombination med förmågan att länge minnas vem som svikit en fungerade som en inbyggd polis. Rent genetiskt ville man inte svika gruppen.

Människorna som vandrade ut i världen för 60 000 år sedan var med andra ord fredliga och levde i små ledarlösa stammar. Tvärtemot vad man kan tro klarade sig de som var bra på att kommunicera bättre än de som valde att slåss när olika stammar stötte på varandra.

– Homo Sapiens var den första människorasen som kunde göra konsonanter och skapa ett fungerande talspråk. Det i sin tur ledde till att de kunde lösa konflikter genom att tala med varandra istället för att ta till våld, sade Lasse Berg.

Han fortsatte med att konstatera att stammarna sedan kunde ägna sig åt att byta gener under trivsamma former, och därigenom säkra den diplomatiska genens fortlevnad.

– Människan är varken krigisk eller ojämställd av naturen, men de yttre förutsättningarna och sättet vi lever på har påverkat oss, och fått oss att fatta såna beslut. Snällheten är vår genetiska norm, sade Lasse Berg.

Hedda Berander

JL1