Vad är det värsta som kan hända?

– Bohusläningen, Cajsa Vingros, svarar jag i headsetet, knäpper händerna bakom huvudet och lutar mig tillbaka i kontorsstolen. 

Att låta sitt namn presenteras av en riktig tidning ger en förunderlig makt. Plötsligt ville alla prata med mig. Jag ringde inte upp Verkställande Direktörer. De ringde upp mig.

Förvirrad över mitt eget lugn spatserade jag in genom dörrarna till redaktionen på Bohusläningen. På morgonmötet drack männen kaffe och hade struntat i att ta med sig dagens tidning, kvinnorna hade både dagens och helgens med sig. De drack inte kaffe. (Själv kämpade jag mot en nära-döden-upplevelse av kaffeabstinens). Nyhetschefen pekade med hela handen till höger och vänster. Jag hade ryckt med mig dagens tidning i all hast och försökte se proffsig ut och bläddra i samma takt som redaktionen. De interna skämten gick som luftskott över bordet men jag skrattade inte. Försökte få min koncentrerade mun att le. Jag satt förbluffad över den iskalla journalist som tagit över min kropp. Jag var skarpaste kniven i lådan. Journalisten i mig ville från och med nu bara tilltalas med namnet Wallraff. Jag sa åt Wallraff att skärpa sig. 

Tillåt mig berätta lite om min barndom. 

Vad är det värsta som kan hända? Ungefär så löste vi ofta ångest i min familj. 

Mantrat ekade i mitt undermedvetna hela dagen. Jag avböjde erbjudandet om att ha fotograf med mig på första jobbet, kastade lite med luggen och slängde upp kameran på axeln. Gick ut genom dörrarna och gjorde stan. Återvände med materialet som mina fingrar förvandlade till färdig text på första försöket. 

Vad hände!?

Praktikdags

Hej alla små murvlar!
Vissa av oss har redan börjat praktisera, vissa andra föredrar ledighet och sovmorgon framför morgonmöten och 27 koppar kaffe...
***
Grymt nyfiken att höra hur framförallt ni andra praktikanter har det på era arbetsplatser? Vad får ni göra? Länka gärna till era artiklar på bloggen.
Här under kan ni se ett litet plock ur min första dag på GP:
http://www.gp.se/sport/1.763031-gais-premiar-stoppas
***
Sjukt skönt att vara i Göteborg under två veckor, inget ont om Ljungskile och internatlivet men det är inte Göteborg direkt. Till allas stora undran kan jag berätta att, jo, jag saknar självklart min rumskamrat men imorgon har vi lunchdejt! :)
***
Tjoflöjt nu är det Pluras Kök!

Fotovecka 1 - Tema Höst

Alla bilder: Hedda Berander

VILKEN HÄFTIG GREJ!

Hedda, du är ett geni!

Ville bara skriva det och att jag för tillfället sitter på Swebus hem till Östergötlands hufvudstad, LINKÖPING!

PUSS

Idrott är på lekfullt allvar

Det gälla ljudet av gummisulor mot plastgolv skär genom musiken. En Queen-låt dunkar i högtalarna samtidigt som spelet stannar upp i en knapp sekund. Sedan är det igång igen – en snabb förflyttning, bollen som precis nuddar fingrarna på planens längsta spelare, ändrar riktning och hamnar rakt i famnen på tjejen bredvid.

Hon ser ut att knappt ha hunnit tänka innan bollen är i luften. Allas blickar vänds uppåt och sakta, sakta vinglar bollen ner i metallringen.

Tre par händer sträcks mot taket, tre ögonpar som blickar ner i golvet.

”Don't stop me now, I'm having such a good time, I'm having a ball”. Freddie Mercury i sin himmel sätter ord på det som pågår i den bortre halvan av den gamla gympasalen. Allas ögon skriker fokus och de enda ord som hörs är korta stavelser. ”Hit”, ”fa-an”, ”Jess”, ”snyggt”.

Spelarna flyttar fram och tillbaka, de rör sig snabbt under korgen. Men det är inte på liv och död, man ser på dem att de har roligt.

Det är bara inte läge att stoppa dem just nu.

Hedda Berander

JL1

"Snällheten är vår genetiska norm"

Människorasen överlevde genom samarbete och kommunikation. Detta sade journalisten Lasse Berg som skrivit flera böcker om människans ursprung och utveckling. I måndags föreläste han på Ljungskile Folkhögskola.

Temat var När människan bytte tillvaro, och utifrån sina böcker och resor pratade Lasse Berg om vårt ursprung och hur forskningen på sistone börjat ändra uppfattning om varför människan gör som hon gör.

Alla människor som lever på jorden idag härstammar från ett fåtal individer som utvandrade från Afrika för ungefär 60 000 år sedan. Genom att studera bushmän i Kalahariöknen och arkeologiska fynd har synen på människans överlevnads-förmåga börjat ändras. Tillexempel är vi inte gjorda för att leva i en hierarki.

– Människan har en inbyggd motvilja mot chefer. De urtida människorna hade inga direkta ledare utan levde i små grupper på omkring 30 personer där alla hjälpte till med allt, sade Lasse Berg.

Att de samlade mat var för sig och sedan kom tillbaka till gruppen, där alla delade allt är nästintill unikt för människan. Det är bara vi, och en liten art av fladdermus som betett sig så. Enligt Lasse Berg beror detta delvis på dopamin, ett ämne i hjärnan som gör oss lyckliga.

– När vi gör någon glad får vi en dopaminkick som i sin tur gör oss lyckliga. Därför ville urtidsmänniskorna bidra till gruppen på samma sätt som människan idag vill känna samhörighet.

Minst lika viktigt för överlevnad genom samarbete var förmågan att skämmas. Lasse Berg sade att skamkänslan i kombination med förmågan att länge minnas vem som svikit en fungerade som en inbyggd polis. Rent genetiskt ville man inte svika gruppen.

Människorna som vandrade ut i världen för 60 000 år sedan var med andra ord fredliga och levde i små ledarlösa stammar. Tvärtemot vad man kan tro klarade sig de som var bra på att kommunicera bättre än de som valde att slåss när olika stammar stötte på varandra.

– Homo Sapiens var den första människorasen som kunde göra konsonanter och skapa ett fungerande talspråk. Det i sin tur ledde till att de kunde lösa konflikter genom att tala med varandra istället för att ta till våld, sade Lasse Berg.

Han fortsatte med att konstatera att stammarna sedan kunde ägna sig åt att byta gener under trivsamma former, och därigenom säkra den diplomatiska genens fortlevnad.

– Människan är varken krigisk eller ojämställd av naturen, men de yttre förutsättningarna och sättet vi lever på har påverkat oss, och fått oss att fatta såna beslut. Snällheten är vår genetiska norm, sade Lasse Berg.

Hedda Berander

JL1