Definitioner och sammanfattningar

Eldsjäl (substantiv): En person som brinner väldigt mycket för något - en aktivitet, förening, samhällsfråga eller liknande - men som har stora brister i sin förmåga att uttrycka exakt vad det är han/hon brinner för utan att använda hela ordförrådet och överstiga samtliga existerande tidsbegränsningar.

Har haft långa samtal med eldsjälar de senaste dagarna, och även om jag förstår vad de brinner för och vad de vill säga så önskar jag att de hade kunnat säg det på ett kortare och mer koncist sätt. Men å andra sidan är det väl precis det som är min uppgift - att sålla fram essensen ur en fyrtio minuter lång konversation och få ihop den på så få meningar som möjligt.

Huvva.
Men men, nu ska eder höstlovsreporter bort till muséet. Tydligen har de medeltidstema med utklädningskläder, dubbande och annat roligt. Känns som om det passar mig perfekt. Nästan tur att innerstadsföreningen var oanträffbar!

Han bytte metal mot folkblues

Joakim Malmborg är Old Kerry McKee, ett femmannaband i en kropp.
I morgon spelar han på Uddevallakassetten.


Foto: Daniel Falk

Old Kerry McKee

Namn: Joakim Malmborg
Född: 4 april 1985
Bor: I en stuga i Tomtebacka utanför Lerum



– Jag brukade skriva musik i mitt gamla band och då hade jag oftast trummor och de andra instrumenten klart i huvudet. När man spelar alla instrument själv slipper man helt enkelt att kompromissa . . .
Joakim Malmborg började spela musik under gymnasietiden. Då bodde han på Klädesholmen och det var bara dödsmetal som gällde. För tre och ett halvt år sedan sadlade han om fullständigt. Han la sin gamla metalkarriär på hyllan och bytte fyra elgitarrer mot en akustisk. Han lämnade bandet och blev sin egen raspiga countryorkester. Med vänsterfoten spelar han tamburin. Den andra pulserar slag över bastrumman. Från knät rasslar tunga kedjor i takt och panflöjten hittade han hemma efter en fest.
– Old Kerry McKee föddes när jag fick låna en box skivor med Johnny Cash. Sedan halkade jag in på Bob Dylan, läste en bok om honom och började gräva i blues- och countrymusiken.
Inspirationen kommer även från Daniel Norgren som också ska spela på Uddevallakassetten.
– När jag lyssnade på Daniel Norgren tänkte jag ”Vilken kille! Vilken röst! Så vill jag också kunna sjunga”. Men sen vill man ju inte göra något som någon annan redan gjort. Så jag började med gitarren och byggde sedan vidare med de andra instrumenten som jag hade liggandes hemma.
Drömmen nu är att få åka till den amerikanska södern och göra spelningar där.
– Jag älskar allt som har med amerikansk folkblues att göra. Banjos, whiskey
och gammal slav- och fängelsemusik.

Jag ser bara en mörk framtid som journalist

Herregud, vad har jag gett mig in på?

Egentligen ska jag inte skriva det här inlägget, inom journalistbranschen passar det sig inte att visa sig svag. Då kan du glömma din karriär, det är som att dränka sig själv i konkurrensens vatten.

Men jag kan inte hjälpa det, mina fingrar skriver febrilt ändå. Chockade av verkligheten. Jag går upp klockan sju. Det är kolsvart. Jobbar själen ur mig hela dagen. Sittandes framför en förödande skärm. Klockan sex är jag hemma igen, då är det lika kolsvart som för 11 timmar sedan då jag såg mitt internatrum senast. Hur ska det då gå om några år? Hur ska jag hinna hämta barn från dagis, laga mat, vara mamma, vara kär, träna och ha ett liv?

Jag har blivit en textproducent. En själlös maskin. Jag hatar skärmen, skrivkrampen, telefonen. Älskar blocket, novemberluften, verkligheten. Jag förtvinar av småstadslivet. Hur ska vi kunna försörja oss? Förutom de förbannade sportjournalisterna, men jag sätter hellre min fot i helvetet än där. Hur ska vi ens kunna få jobb? Hur ska vi orka producera kreativa material i all oändlighet? Jag skiter ögonen ur mig av skrivkramp ibland. Frustreras av mina egna krav på kvalité, närvarokänsla och begriplighet.

Förutom att jag har en mörk framtidssyn idag, så har jag gjort bra ifrån mig idag tycker jag.

- Kom med en egen idé och gjorde en intervju med musikern Old Kerry McKee.

- Skrev två bra artiklar om tråkiga saker.

- Gjorde Dagens Fråga = intervjuade folk på stan + fotade

- Ringde en himla massa folk med mitt tuffa headset.

- Var helt självgående. Hejja Cajsa! (Försöker vara snäll mot mig själv, ibland)

Praktiken och jag

Hela två dagar har nu avverkats på EP-redaktionen. Jag är lika förvirrad som igår, och i förrgår. Nyhetschefen som tagit på sig ansvaret att förse mig med uppgifter har på tok för mycket att göra på grund av alla nedskärningar. Redaktionen som förut var fylld av unga ivriga människor är nu ett kontorslandskap med gamla avslagna journalister som är trötta på sitt jobb. I fikarummet så sitter det en å annan äldre kvinna som beklagar sig över hur journalistranchen ser ut idag ”jag tycker inte skolorna borde få utbilda fler journalister, det finns inga jobb. Så är det bara!”. Ja vad ska man säga? Ja, så kanske är fallet, men jag tycker att journalistskolorna borde fortsätta och du borde byta jobb, surtant!

Nej, men nu låter det som att jag har världens sämsta praktik och det stämmer ju inte. Jag får ju i alla fall skriva artiklar och åka ut på uppdrag. Men nästa gång så ska jag inte vara på en tidning som är påväg att ta självmord i sin bitterhet. Sveriges radio, förbered er för snart kommer jag..

Sen vill jag bara avsluta med visdomsorden:

Ta hand om livet, varje mänska du träffar är en del av livet, om än en väldigt liten del, en del av livet är fortfarande en del av livet. Ps, att va mätt är en dödssynd.

/Jessica