Herregud, vad har jag gett mig in på?
Egentligen ska jag inte skriva det här inlägget, inom journalistbranschen passar det sig inte att visa sig svag. Då kan du glömma din karriär, det är som att dränka sig själv i konkurrensens vatten.
Men jag kan inte hjälpa det, mina fingrar skriver febrilt ändå. Chockade av verkligheten. Jag går upp klockan sju. Det är kolsvart. Jobbar själen ur mig hela dagen. Sittandes framför en förödande skärm. Klockan sex är jag hemma igen, då är det lika kolsvart som för 11 timmar sedan då jag såg mitt internatrum senast. Hur ska det då gå om några år? Hur ska jag hinna hämta barn från dagis, laga mat, vara mamma, vara kär, träna och ha ett liv?
Jag har blivit en textproducent. En själlös maskin. Jag hatar skärmen, skrivkrampen, telefonen. Älskar blocket, novemberluften, verkligheten. Jag förtvinar av småstadslivet. Hur ska vi kunna försörja oss? Förutom de förbannade sportjournalisterna, men jag sätter hellre min fot i helvetet än där. Hur ska vi ens kunna få jobb? Hur ska vi orka producera kreativa material i all oändlighet? Jag skiter ögonen ur mig av skrivkramp ibland. Frustreras av mina egna krav på kvalité, närvarokänsla och begriplighet.
Förutom att jag har en mörk framtidssyn idag, så har jag gjort bra ifrån mig idag tycker jag.
- Kom med en egen idé och gjorde en intervju med musikern Old Kerry McKee.
- Skrev två bra artiklar om tråkiga saker.
- Gjorde Dagens Fråga = intervjuade folk på stan + fotade
- Ringde en himla massa folk med mitt tuffa headset.
- Var helt självgående. Hejja Cajsa! (Försöker vara snäll mot mig själv, ibland)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar