Hela två dagar har nu avverkats på EP-redaktionen. Jag är lika förvirrad som igår, och i förrgår. Nyhetschefen som tagit på sig ansvaret att förse mig med uppgifter har på tok för mycket att göra på grund av alla nedskärningar. Redaktionen som förut var fylld av unga ivriga människor är nu ett kontorslandskap med gamla avslagna journalister som är trötta på sitt jobb. I fikarummet så sitter det en å annan äldre kvinna som beklagar sig över hur journalistranchen ser ut idag ”jag tycker inte skolorna borde få utbilda fler journalister, det finns inga jobb. Så är det bara!”. Ja vad ska man säga? Ja, så kanske är fallet, men jag tycker att journalistskolorna borde fortsätta och du borde byta jobb, surtant!
Nej, men nu låter det som att jag har världens sämsta praktik och det stämmer ju inte. Jag får ju i alla fall skriva artiklar och åka ut på uppdrag. Men nästa gång så ska jag inte vara på en tidning som är påväg att ta självmord i sin bitterhet. Sveriges radio, förbered er för snart kommer jag..
Sen vill jag bara avsluta med visdomsorden:
Ta hand om livet, varje mänska du träffar är en del av livet, om än en väldigt liten del, en del av livet är fortfarande en del av livet. Ps, att va mätt är en dödssynd.
/Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar